*

tårarna går inte att hindra
ångesten går inte att få bort
illamåendet sitter kvar hur man än gör.

---

Vad är detta?
Hur kan en människa betyda så mycket?
Det känns ärligt talat som att mitt liv inte har någon mening längre. Jag kan varkens sova, äta eller le. Vad finns jag för när det enda jag vill ha inte vill ha mig? Det är över en månad sen nu och jag går bara mer och mer isönder, utan dig. Jag orkar inte mer, och jag vet att du inte heller mår bra av det här. Jag sårar den jag älskar mest av allt just för att jag älskar honom mest av allt. Hur fan ska jag bära mig åt? Jag klarar mig inte utan dig! Och nej, det är inte så att jag bara vill ha närhet som du sa att jag sa. Jag menade inte så. Det är din närhet jag vill ha, ingen annans. Du är den enda för mig. Jag förstår om du inte litar på mig, men att tappa känslorna så snabbt? Jag förstår inte det :(

Och jag hatar när folk säger saker som "det går över, du kommer hitta en ny" eller "han är inte värd dig". Jaha och om jag inte VILL hitta någon ny? Det finns ingen annan som kan ta den platsen du har, det vet du. Och jo, han är värd mig så in i helvete (å andra sidan är jag inte värd nånting). I så fall är det jag som inte är värd honom, för jag har sårat honom så mycket. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde, men alla gör vi misstag och visst lär man sig. Skulle jag bara få en enda jävla chans till, så skulle jag riskera både liv och död för att inte sabba den. I vanliga fall är du inte den som ger upp så lätt. Jag läste några gamla sms (senaste var från januari detta året), där du skrev att du aldrig skulle tappa känslorna och allt du hade att se fram emot var helgerna då du fick träffa mig. Det kanske inte stämmer nu men jag kan inte sluta tänka på allt vi sagt och gjort. Vi sa att vi skulle kämpa, oavsett vad som hände så skulle vi kämpa för att det skulle hålla. Visst, jag bröt det. Men jag ångrade mig redan sekunden efter.

Jag kommer aldrig förlåta mig för det här.
Du har aldrig sårat mig så som jag sårat dig så jag vet inte hur det känns.

Dagen vi gjorde slut sa du att du inte ville sluta träffas och att du hoppades att jag inte skulle skita i dig. Vem skiter i vem nu? :'(

Nu kom tårarna igen, förlåt :(
Jag vill inte lägga detta på dig men jag orkar inte.
Jag vet iofs inte ens om du läser min blogg längre.
Kanske lika bra isf, jag vill inte ställa till med bråk.
Vill bara du ska veta att jag saknar dig så fruktansvärt
mycket och har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv.

 

 

 

"As we go on
We remember
All the times we
Had together
And as our lives change
Come Whatever
We will still be
Friends Forever"

Jag kommer alltid älska dig!

<3