*

Jag är fortfarande sjuk men mår iaf lite bättre idag. :) Hoppas på skola imorgon, som jag har saknat er alla. XD
Igårkväll kom Mackiälsk<3 hem till mig, fast sen kom han på att han hade sina jubbebyxor och verktyg hemma så Andy kom och snodde honom lite efter tolv. :(

Igår pratade jag med Martina på msn, det blev lite som gamla goda tider, and me like ;) Haha, det är iofs bara Tina som fattar men. Sen läste jag hennes blogg och hon hade skrivit lite om gamla klassen. Så då blev jag sugen på att åsså skriva lite. Flåt Tina..
Jag kom att tänka på allt man gjort med gamla klassen, alla stunder man varit så trött på alla att man har haft lust att bara skrika rakt ut, eller alla stunder det varit skitsnack, bråk m.m. Fast det är ju bara en bråkdel av allt annat vi gjorde, där vi faktiskt var sams och kom överens. När vi gick i femman och hälsade på i tormestorp, när vi började sexan och åkte till hästveda, vår första föräldrakväll i sexan, när vi åkte till magnarp i sjuan, när vi (i slutet på sjuan) cyklade till bosarpssjön och tältade på en åker en natt.. Minnen<3
Paddlingen i nian var speciell, men sista resan med klassen (Skanör+tivoli i Köpenhamn) var helt klart bäst. Vi hyrde ett hus i Skanör och sov där i två nätter. Det var riktigt mysigt och jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka den tiden. Vi badade, spelade fotboll, gick och åt glass första dagen. Andra dagen åkte vi till tivoli i Köpenhamn och hade en massa skojskoj. :D Tredje och sista dagen var det städ och sånt som gällde, men vi hade lika kul för det.
Allt gick så fort i slutet på nian, i början på maj kändes det som en evighet tills vi skulle sluta och därmed splittras. Jag tänkte inte så mycket på det då, men sen när det var i mitten på maj kom ångesten. Ångesten för allt man inte hade gjort, vi som skulle hinna med så mycket under dom fyra åren på Vannaröd. Allt gick så fort. Mitt i allt detta träffade jag Marcus.

Jag kommer ihåg festen jag gick på hemma hos Johanna, den som jag inte tänkt gå på. Den festen som förändrade allt. Den festen jag träffade Marcus på, <3
Fast det skriver jag inte om nu, det får vänta ett tag. :)

Iaf, det jag ville komma fram till var att jag har aldrig saknat något så mycket som jag saknar åren på Vannaröd. Vi kom dit som små skitungar med ett stort förväntansfullt leende på läpparna och gick därifrån med tårar i ögonen. Fan, vi växte ju upp från "barn" till "vuxna" tillsammans. Det var ju i den åldern allt hände! :'(

Aja, shiet vilket klöddigt inlägg detta blev. Jag är på bölehumör idag, alltså drar jag fram en massa gamla minnen. Sorry alla som har läst. :S

Pyss<3